Seekers debut på B-prov

För ett par veckor sedan var det dags för Seekers första B-provsstart. Det var på Godenklubbens mycket välordnade klubbmästerskap i Hjo. Vi kom dit i god tid innan och eftersom vi hade startnummer i mitten av startfältet hade vi tid att titta på första hunden och se hur provet var upplagt. Sedan gick vi en sväng med hundarna och åkte tillbaka till samlingsplatsen och fikade innan det var dags för oss att värma upp.

Jag tycker alltid det är svårt att tävla / starta på prov med en ny hund. Det tar några gånger innan förberedelser och rutiner satt sig. Hur mycket behöver jag värma upp innan? Hur ska jag värma upp? Fotgående, nosarbete, markeringar? Med Seeker hade jag bestämt att försöka hålla mig i rörelse och gå mycket fotgående innan – så att jag kände att han gick med mig och inte i sin egen värld. Han var het under uppvärmningen, men kändes följsam och uppmärksam.

Provet var roligt upplagt för ett nybörjarklassprov, som jag annars tycker kan bli lite tråkiga och förutsägbara, i öppen- och elitklass finns det oftast mer utrymme för spännande upplägg. När det var dags för vår tur klarade han inte riktigt av att hålla ihop sig när det var dags att hälsa på domaren (trots att vi tränat massor på det med olika människor – bara att träna ännu mer helt enkelt, gärna när jag är lite nervös…) men kom snabbt tillbaka till min sida. Det började med ett för klassen ganska långt fotgående, 30-40 meter, där domaren gick bredvid oss och skytten redan var utplacerad framför oss. Det gjorde att domaren satte tempot, något som var lite klurigt enligt unge herrn. ? Under vägen sköts det dessutom 4-5 skott. Han höll ihop sig fint drygt 75 % av vägen, även om han var het och hamnade längre fram än jag hade önskat. När det var några meter kvar fick han syn på den vita snitsel som vi var på väg till – den satt på marken – och gjorde världens hopp fram till den. Jag blåste snabbt en stoppsignal – jag tror han hade stannat vid snitseln ändå, men tänkte inte chansa på det ? – och kompenserade därefter genom att ställa mig bredvid honom…

Sedan kom det en markering i strandkanten. Jag väntade extra länge med att skicka honom för att visa domaren att han verkligen var stadig och sedan spikade han markeringen och gjorde en fin avlämning. Efteråt fick jag höra att jag verkade lite nervös i avlämningarna, så jag måste våga börja lita på att de fungerar och inte ta emot honom för snabbt – han kan faktiskt göra jättefina avlämningar numera.

Därefter var det dags för ett litet fotgående till. Den här gången gick han bra första metrarna, men fick sedan syn på kastaren som stod redo och listade ut vart vi skulle. Han skuttade inte ifrån min sida den här gången, men satte sig lite framför mig. Den här gången var det en markering på simdjup och han löste den väldigt fint. Jag tyckte han var lite långsam tillbaka så jag la på en inkallningssignal, men det hade jag nog inte behövt.

När den kommit in blev det ytterligare en förflyttning och efter att ha vänt helt om – så vi fick sjön bakom ryggen – var det dags för söket. Söket var det som blev för svårt för oss och nästan alla andra hundar den dagen. Ingen vind över huvudtaget gjorde att han hade väldigt svårt att ta sig ut på djupet och när han väl kom ut låg han inte i tillräckligt bra och letade så han fick med sig det han skulle. Han drogs också till vattenbrynet snett bakom oss, som ingick i söket, men även efter att han plockat in det viltet som låg där (truten) så drogs han dit. Efter att vi tagit in tre vilt fick vi vända oss om för ytterligare en vattenmarkering och sedan skicka på söket igen. Efter flera tomma försök hade vi fått in alla vilt utom kaninen – trots att han var bara någon meter ifrån den fick han inte vittring på den och då bröt domaren oss. Jag tror bara det var en eller två hundar av de 16 startande som fick in alla vilten, och det blev inte ett enda förstapris i vår ruta, så det var svåra förhållanden.

Passiviteten löste han bra, även om det nästan är det svåraste enligt honom. Efter provet fick vi fin kritik av domaren Sören Svärdh, som dessutom var jättetrevlig och stöttande under hela provet. Jag älskar hans diplomatiska kommentarer och uttryck, framförallt det om att vi hade ett ”något luftigt fotgående”. Ja, minst sagt luftigt ? Det såg ut som att vi inte tränat fotgående en dag i vårt liv, och då tränar vi ändå alltid lite fotgående varje dag – men vi har inte gjort det tillräckligt mycket i provsituationer.

Sammanfattande kritik: ”Hane som visar bra markeringsförmåga och fint apporteringsarbete. Det måste visas större effektivitet i det självständiga sökarbetet.”

Totalt sett är jag väldigt nöjd med vår första start. Med tanke på hur jag slitit med hans avlämningar kändes det som en stor seger att kunna komma till start – och ha jättefina avlämningar genom hela provet ? (läs mer om ”Den stora avlämningsutmaningen” här). Vi fick dessutom kommentaren ”Bra inleveranser” och det visar ju verkligen att träningen fungerat! Han tog också allt vilt jättefint, var helt stadig i skott och kast, markerade jättebra, var följsam när vi förflyttade oss (följde med mig även om han alltför snabbt bestämde sig för vart vi skulle här näst och drog sig dit före mig) och gjorde en bra insats på söket, men vi har helt enkelt inte tränat tillräckligt på sök i så svåra förhållanden, att verkligen gå ut på djupet ändå trots störning bakom och att gå ut djupt så många gånger. Till nästa gång blir det även en ordentlig fotgåendekampanj i svåra miljöer – någon gång måste det fungera!

I filmen nedan syns lite fotgående, två markeringar och delar av söket. Tyvärr tyckte kameramannen det var tråkigt att filma transporter så allt fotgående finns tyvärr inte med (vilket jag gärna hade haft för att se mer av hur det såg ut, nästa gång ska kameramannen få instruktioner om att få med allt 😉 )