För ett par månader sedan var vi tvungna att fatta ytterligare ett svårt beslut – efter att nyligen behövt säga farväl till Ludde – nämligen att hitta ett nytt hem till Seeker. Vi har vetat länge att han är speciell, att han har mycket åsikter, att han har pålagringar på armbågarna och kanske ibland har ont och trots att jag jobbat hårt med hans resursförsvar finns det fortfarande där i vissa situationer.

Seeker är en fantastisk hund på många sätt, världens gosigaste och väldigt rolig – om än utmanande – att jobba med. Men när vår dotter nu snart börjar krypa ordentligt finns det en risk att hon kryper fram till honom och han inte kan gå undan utan istället markerar mot henne. Det är en risk vi inte kan eller vill ta.

Redan nu har vi sett att han kan få för sig att vakta mat som hon tappat när hon försöker ta den igen. Med äldre barn och när han kan välja att gå undan från barn fungerar han jättebra, men inte i trängda situationer. Och vi kan tyvärr inte garantera att det inte blir några sådana även om vi försöker. Han hade kanske kunnat vara i hundhuset eller i tvättstugan mer än vad han varit, men så vill vi inte ha hund.  Vi vill ha hundarna som en del i familjen – att de umgås med oss och hänger runt oss i vardagen. Det känns heller inte rätt mot honom att vi går runt och är oroliga och kanske har tummen i ögat på honom mest hela tiden eller att han ska behöva försvara sig om han känner sig trängd.

Så på sätt och vis var det ett väldigt lätt beslut – det är för vår dotters skull.  Rätt och lätt men samtidigt ett jättesvårt beslut eftersom han är en högt älskad familjemedlem. Många tårar har fällts över detta och vi har tänkt och funderat, finns det någon lösning ändå som gör att han kan vara kvar med oss? Men någonstans har vi vetat att det här inte kommer att gå.

Vi började fundera på vilket hem vi skulle kunna tänka oss till Seeker och tänkte att det vore helt perfekt med någon som är över 50, inte har småbarn, vill spåra lite och kanske jaga lite med honom. En familj där han kan få jobba – för det är han gjord för och älskar – men samtidigt att det tas hänsyn till att han har sina armbågar. (De är röntgade två gånger med några års mellanrum och pålagringarna har ännu inte ökat men man vet aldrig hur sådant utvecklas). Ett plus hade varit om det fanns någon lite äldre tik som kan hålla reda på Seekers lite mer brötiga sida och TÄNK om personen som får honom har erfarenhet av bruks, lite tuffa hundar och gillar den stilen.

Och det är helt osannolikt – men det var ett sådant hem vi hittade! Han bor med ett par som har vuxna barn, två äldre tikar och han kommer få apportera vid duv- och gåsjakter och spåra. Och sova i sängen! <3 Häromdagen var vi och hälsade på honom och såg med egna ögon att han mådde väldigt bra, hans nya familj är jätteförtjusta i honom. Papper skrevs och nu är han inte längre min hund.

Det känns förfärligt jobbigt men i magen ändå 100% rätt. Vi är så glada för att han har det väldigt bra och trivs som fisken i vattnet med sin nya familj.

Vi har upplevt mycket tillsammans de här tre åren, både hemma, på resa, på träning och på tävling. Ett tag verkade det omöjligt att någonsin komma ut på prov eftersom han inte kom tillbaka med saker, men på vår debut i nybörjarklass fungerade det så bra så domaren till och med sa “bra inleveranser”.

Vi har vandrat i fjällen, åkt till England, Italien och Schweiz. Spårat, tränat och tävlat nosework, tränat jaktapportering, startat på jaktprov, startat på working test, haft kurser. Och så har vi gosat – massor. Seeker är en hund som tar mycket plats och är ganska brötig, men som verkligen älskar att mysa och vara nära. Hemma har han sällan varit mer än någon meter ifrån mig och alltid haft koll när jag hittat på något – oavsett om det är träning, promenad eller gå på toa. 😉 Han har haft svårt för att jobba runt andra hundar om inte de andra hundarna varit väldigt lugna, men när han väl klarat av att fokusera har han jobbat jättebra. Han har hela tiden varit en stjärna på att spåra, och med mycket tålamod och uppstyrd träning så blev han jätteduktig på nosework även i stökiga miljöer. I jakten har han också svårt för att se andra hundar jobba och gått upp för mycket i varv – vilket lett till att avlämningarna inte fungerat. Mot slutet började vi dock hitta lite nycklar till det och då jobbade han väldigt fint.

Här är ett axplock av alla härliga stunder vi haft tillsammans – och speciella egenheter som utmärkt honom.

 

Seeker och jordgubbsattacken – tur att vi är skyddade om jordgubbarna skulle anfalla!

https://

En väldigt hjälpsam familjeapportör:

https://

Hans härliga energi och attityd – jag tar mig fram överallt!

https://

https://

Jag kommer minnas allt vi jobbat med, och hur långt vi kommit, hur roligt vi haft på vägen – och så att jag fått ett och annat grått hår. 😉 Nu önskar jag Seeker och hans nya familj lycka till och att de får mycket roligt ihop.

• Den stora avlämningsutmaningen
• Vägen eller målet?
• Seekers debut på B-prov
• Seekers första “träningsjaktprov”
• Resursförsvar