Idag har jag startat retrieverprov med en retriever för första gången. 🤩😎 (Jag har startat en gång med spaniel också :)) Det var också Stompelompens första prov. 😍🙏 Vår uppladdning har varit bedrövlig: jag har svår anemi och Stomp har varit skendräktig. 

🙈 Men mitt enda mål idag var att vi – och då särskilt Stomp – skulle ha kul och att jag skulle sköta mina uppgifter på bästa sätt. Och de målen uppfyllde vi! Jag hade SÅ kul och Stomp var glad och positiv och jobbade stora delar väldigt fint. 🥰🙏 Hon hade amazing fotgående, perfekt stadga, utmärkta markeringar, fin fart ut och in (på nästan alla rutor 😉), ett hyfsat linjetag och ett skitsnyggt stopp och och klart godkänt närsök. 🤩

Jag var euforisk efter första rutan för det var så himla roligt! 😅Jag kan ha babblat lite osammanhängande med domaren efter det, hahaha, 🙈 (men hon hade redan satt poäng då 😅 och förhoppningsvis drar inte euforisk och bubblig förare ner poängen).

Ruta 1 började med fotgående med bomskott, sedan skott och markering, därefter dirigering till samma område. Stomp kom några meter snett i dirigeringen så jag stoppade och gjorde närsök. Stoppet var så jädra fint, tvärnit och kastade sig runt! 19 poäng.

Sedan var det en bit att gå till nästa – då lekte Stomp och jag och jag belönade lite fotgående. Genialt kul med detta med stationer. Perfekt för en ung och oerfaren hund att hämta upp sig i pauserna. 😍 (Har alltid varit avis på retrieverfolket för detta – vi har inget sådant i spanielvärlden).

Ruta 2 var två enkelmarkeringar ut på en äng. Hon markerade bra på första, skuttade ut över diken och ut i högt gräs, letade i rätt område några varv, ringade in den och tog den. Eftersom jag vet att hon har ett löst grepp så höll jag andan när hon hoppade och sprang tillbaka och här gjorde jag dagens konstigaste grej; jag tog emot dummyn på ett sätt jag aldrig gjort förut. 🙈😅 Så himla märkligt när sådant händer. Jag liksom neg lite och sträckte fram handen horisontellt -liksom beredd på att hon skulle spotta – och sa tack. Nåväl, jag fick dummyn i handen, fast bara inte på ett sådant sätt som jag brukar, haha. (Det knäppa var att sedan gjorde jag om det på nästa ruta men efter det skärpte jag mig.💪🏼😉)

Sedan hade hon en lite stökig ingång vid sidan. På spanielprov så ska man lämna av viltet till domaren pronto – är fågeln skadeskjuten ska domaren avliva den – så jag tog emot och sträckte omedelbart dummyn till domaren samtidigt som jag bad Stomp komma in vid sidan. Det kändes lite rörigt, Stomp vinglade lite. Jag kan ju ta det lite lugnt där tänker jag; fokus på hunden! 

Den andra markeringen var klurig, precis bakom en stor hög med stenar. Stomp markerade fint och hamnade rätt, gick några meter in bakom stenarna innan hon vände upp och ringade in den. 17 poäng.

Ruta 3 var två enkelmarkeringar. Båda intill en damm. Den första kastades bakom en mur och Stomp spikade den. Men seeeen ballade det ur BIG WAY. 😅🙈 Hennes grepp var slarvigt – med en tand – och när hon sprungit halva vägen åter tappar hon dummyn. Det råkar vara mitt emot skytten så hon blir stående lite förvånat (i vad som kändes en evighet) och tittar dels på skytten OCH väldigt lystet på dammen lite längre bak. 😳Jag bad henne ta dummyn och får in henne. Jag får sedan göra markering två (fast jag antar att vi har en nolla redan då för dummyn får ju inte hamna på marken) som är ett kast mot dammen. Hon tar faktiskt den utan större besvär men sedan springer hon SÅKLART och badar. 😂🙈 Mitt lilla vattendjur! Jag börjar fnissa, kallar in, hon springer upp men hoppsan har visst glömt dummyn i vattnet, vänder åter och hämtar den och kommer in och kastar den framför mina fötter. 🙈 Liiite överslag av närheten till vattnet, jepp. 😂 Jag borde ha visslat sekunden hon grep redan första gången för att ha en chans att tävla mot vattnet. 😎 Nåja, inga överraskningar: hon kan ha ett slarvigt grepp och är galen i vatten. 😉 Träna vidare! 0 poäng

För att komma till ruta 4 måste man upp för en slänt och min blodbrist gör att jag flåsar som en tok när jag kommer upp, måste stå dubbelvikt och hämta andan först och känner mig som en idiot. 🙈 Sedan blir det en markering som liksom kastas i en lång korridor. Skytten står till höger, kastaren till vänster längre fram och kastar ännu längre ut. Här händer något som jag aldrig sett förut med Stomp, men jag tror det var vimset med skytten från förra rutan som gjorde det. Jag är först inte helt säker på att Stomp markerade. Hon springer med låg fart – ut till skytten (!) – där hon saktar ner innan hon springer vidare – till kastaren (!). Jag överväger hela tiden att börja dirigera och kanske skulle jag gjort det men jag ville se lite vad som skulle hända. Stomp tar sig ut till dummyn för egen maskin och kommer in med den. Hon har aldrig tidigare brytt sig om människor i marken men något hände ju där i förra rutan så det är bara att notera i träningsboken. 16 poäng

Mellan ruta fyra o fem funderar jag på om hon tagit slut – hon har varit påverkad av miljön – lite uppspelt – och helt säkert ansträngt sig på olika sätt. Så jag peppar henne massor och belönar sedan fotgåendet några gånger. Samt har kyltäcket på.

Ruta 5 börjar med fotgående efter skytt som  skjuter under promenaden. Stomp gör en snygg halvhalt och ”markerar” riktningen och går sedan vidare ihop med mig. Vi går sååå långsamt för skytten går med mussteg i slowmotion. 😅 Stomp är jätteduktig och håller perfekt position, även när domare kommer helt nära henne vid sidan. Sedan stannar vi, det skjuts och kastas. Jag hann inte ens sätta Stomp men hon står ursnyggt och stadigt, spikar markeringen och håller bra och lämnar av perfekt. ”Ja där fanns inget att anmärka på” sa domaren. Men sedan måste han ändå ha kommit på något för vi fick 19 poäng och inte 20. 😉

Jag är SÅ nöjd. 🙏💖 Jag gjorde det jag kunde för att stötta Stomp, och lyckades i princip ”rädda” sådant som behövde räddas. Trots allt har jag startat spanielprov i tio år, så något har jag ju lärt mig som kan överföras till den här typen av prov. 😉 Jag var absolut ingen fiskpinne även om jag eventuellt kunde ha handlat lite annorlunda på den rutan som blev ”konstig”. Stomp tappade det bara en gång, vid dammen, fast jag kände att hon vibrerade lite bredvid mig ibland. 😉 Vi har inte tränat med regelbundenhet på några månader – Stomp har ägnat sig åt att gå upp i vikt och gräva lyor under lekstugan. Men hennes skendräktighet märktes inte alls nu och jag tänker bara ”when I look at my dog I can only see greatness”. 🙏💖🤩 Detta är bara början och jag ser med stor tillförsikt fram emot fortsättningen. 🙏😍

Tack till ssrk Västra och ert fantastiska team som roddar en sådan här dag. 90(!) startande och ändå flöt allt så fint på! 🙏💖 Tack till fina människor som kommer fram och säger snälla saker om Apportering till vardag och fest <3 och gör sig mödan att berätta vad boken och vårt träningstänk har betytt för dem. Hjärtat svämmar över. <3

Vi ses igen!