Jag bestämde mig häromveckan för att lära Totte, snart nio år, att apportera vilt.

En gång, för länge sedan, kanske när han var 1 år ungefär, tränade vi faktiskt lite med vilt. Han var nyfiket skeptisk, kan man väl säga. Jag fick mitt genombrott när jag använde hans glada humör då jag kommer hem till att ge honom en kråka, eftersom han alltid i det läget tar någonting i munnen och svassar runt med. Det står beskrivet i boken Apportering till vardag och fest. Men sedan blev Totte sjuk och jag förstod snart att han aldrig kommer starta på prov eller jaga så jag la
ner träningen med vilt.

Så var det någon som frågade för ett tag sedan om vi inte kunde göra en onlinekurs som handlar om att lära hunden att ta vilt. Jag har tänkt det förut men det har inte blivit av – nu fick jag en spark i baken och satte igång. Men jag behövde ett övningsobjekt, en hund som kunde visa olika steg och utmaningar med viltapporteringen, som jag kunde filma. Och min blick föll på Totte, som är den av de fyrbenta familjemedlemmarna som inte kan det.

De flesta som börjar att presentera vilt för hunden när den
är valp och som sedan håller i träningen har inga direkta
problem med viltapporteringen.
Nio av tio ekipage vi har på kurs har dock inte börjat så utan kommer ofta med en lite äldre hund som oftast är just nyfiket skeptisk. Eller superskeptisk. 😉 Ungefär en av tio är “galen” och försöker äta upp eller slita sönder viltet …

Jag tror jag har sett det mesta när det gäller olika sätt att hantera vilt. 🙂 Alltifrån att rulla sig på det, kissa på det,

att hunden får kräkreflexer, slickar, noppar, sliter, knäcker,
försöker äta upp det, tar det och springer i 190 kilometer åt
andra hållet osv till att nosa lite på det, ta det superfint och
stolt komma in med det till sin förare.
Det sistnämnda är inte det vanligaste även om det händer.

Det är väldigt rolig träning, där man får klura och hitta sin hunds nycklar till att gilla viltapporteringen. Ju mer klurande desto bättre tycker jag!

Första träningstillfället med Totte var han superbussig och visade upp både hur man kissar på viltet och rullar sig på det så jag kunde få med det på film till kursen, haha. 😉 Efter en stund tog intresset över och han bar det några meter innan han lämnade av det.

Målet är förstås att han ska kunna apportera vilt lika bra som han apporterar en dummy. Vill du hänga med på
resan och träna din hund till det samma?

Då är det bara att hänga på vår kurs Vilthantering för apporterande fågelhundar.

Här kommer ett sammandrag på en minut av sammanlagt tio som Tottes första träning var på, inklusive kissande och rullande. Vad som hände däremellan får du se om du går kursen. 😉

https://

Kursen startar den 23 februari och du går den i din egen takt, dock längst i fyra månader.

Läs mer om kursen här: Vilthantering för apporterande fågelhundar