Något som jag ganska ofta stöter på hos mina elever är att man så gärna vill att det ska bli rätt, att man till slut aldrig vågar utmana varken sig själv eller hunden.
Träningen blir trygg och trevlig.
Man gör det man redan kan.
Man belönar lite slentrianmässigt.
Alla är glada – men inget förändras.
Och missförstå mig rätt: Trygg träning där du känner dig nöjd för precis allt blir rätt och går så bra kan ju vara väldigt trevligt, inte minst för dig som hundförare. Men om du alltid stannar i den där mysiga ”vi gör det vi kan-bubblan” … då kommer du inte framåt.
På kurs brukar jag därför ibland stanna upp och ställa frågan:
– Vad är det värsta som kan hända om du testar X?
Svaret kommer ofta lite dröjande:
– Det blir fel.
Och vad händer då?
– Hunden får ingen belöning.
Ja.
Och… det är ju faktiskt inte så farligt.
Om det blir fel har vi inte misslyckats – vi har fått information. Vi har lärt oss något vi inte visste innan. Vi kan justera en detalj, förenkla, hjälpa hunden lite mer – och göra ett nytt försök.
Jorden kommer inte gå under. 😉
Och det finns faktiskt ett annat möjligt utfall också: det kan faktiskt fungera.
Och då har vi tagit ett steg framåt.
Självklart ska man inte hela tiden pressa gränserna eller göra det för svårt. Hunden måste ha en stabil grund att stå på, och träningen behöver ofta bestå av repetition och lyckanden. Men att det blir tokigt ibland? Det är inte farligt. Att lära sig något nytt bygger på just det där: att våga testa och se vad som händer.
Undantagen: när fel faktiskt spelar roll
Det finns beteenden där vi verkligen inte vill samla misslyckanden.
Stadga är ett sådant. Där vill vi nästan bara ha lyckanden, eftersom varje knallning lätt blir självbelönande.
Rädslebeteenden är ett annat. Till exempel skottberördhet. Där vill vi hela tiden ligga under hundens tröskel, så att rädslan inte byggs på.
Men utöver det? Där kan vi faktiskt vara modiga och våga testa. Att våga testa betyder inte slarv. Det betyder att acceptera att fel ibland är priset för utveckling.
Så nästa gång du tvekar – ställ frågan till dig själv: Vad är det värsta som kan hända?
Ofta är svaret betydligt mindre dramatiskt än det känns i stunden. Och ibland leder just det där försöket till nästa stora pusselbit i träningen.
Våga testa – det är så vi tar oss framåt!
PS. Och skulle det bli fel – var förberedd genom att inte stå där som en fiskpinne! DS
