Häromdagen hade jag en bedårande liten familj på lektion med sin lika bedårande 12-veckors valp, en fågelhund. Föräldrarna hade haft hund förut men det var över 15 år sedan de hade valp och nu hade de kommit över ”Valpträning till vardag och fest” och tyckte att vårt träningssätt verkade spännande och bra och ville lära sig mer. 

”Så här tränade man ju inte för 20 år sedan så det känns väldigt nytt men roligt och lite svårt” sa dem.

Innan vi gjorde några små övningar med valpen gick vi igenom vad klickertänket är i praktiken och dottern (som var ung vuxen) berättade att hon tyckte det var väldigt besvärligt att valpen hängde i hennes byxben titt som tätt.

”Men vad ska jag göra om jag inte får säga nej?” frågade hon.

Jag älskar hennes fråga! Den slår huvudet på spiken om man vill träna utan aversiver – det vill säga sådant som framkallar olust eller obehag hos hunden –  men faktiskt inte VET hur 17 man kan göra istället. 

För självklart finns det ingen regel om att du inte ”får” säga ”nej” till din hund, och det hon underförstått menade här var egentligen ”vad ska jag göra om jag inte VILL korrigera på ett sätt så det blir obehagligt?”.

Ibland tror jag vi som jobbar ”belöningsbaserat” eller är ”klickertränare” eller inte vill ”jobba med aversiver” eller inte vill ”använda straff som hunden upplever är obehagliga” missar lite i pedagogiken. Det är så självklart för oss att det finns alternativ att vi glömmer bort att det kan vara nästan obegripligt för någon som tränat mer traditionellt (dvs en blandning av belöningar och straff) . Det kan sannerligen vara en utmaning när man ska ändra på sitt tänk kring att träna hund, all respekt för dig som försöker.

Så vad svarade jag? Jag gav flera alternativ, och för att försöka vara väldigt pedagogisk och tydlig så listar jag dem här:

1. Om du fokuserar på vad du vill att hunden ska göra i stället, vad är det då? Kan du belöna – det vill säga träna hunden att göra – det beteendet och på så vis slippa att de oönskade beteendet bryter ut? Exempelvis belönar du ofta när valpen sätter sig framför dig och tar kontakt, kan det innebära att valpen väljer att sätta sig och ta kontakt när den kommer fram istället för att kasta sig över byxbenen.
   
2. Kan du förhindra att det oönskade beteendet bryter ut på något annat sätt? Exempelvis kanske det här beteendet uppträder särskilt mycket när valpen är övertrött eller lite överexalterad. När du ser att ”ooops nu är det överslag på gång”, kan du då ge den en matleksak, ett litet tuggben eller något som gör att den får använda sin energi till något annat än att hänga i dina byxben?
   
3. När det oönskade beteendet ändå brutit ut – kan du avbryta på ett sätt som inte förstärker hunden? Exempelvis så lugnt det går lyfta in valpen i sin valphage och ge den något som den gillar att slita i, istället för dina byxor? Du avlägsnar dig sedan så du är utanför valphagen så att det inte finns någon möjlighet att träna på att hänga i dina byxor.

Dessa tre frågor kan sammanfattas i vår träningsdevis: TRÄNA, FÖRHINDRA, AVBRYT*.

När ett problem av något slag uppstår är det så du kan tänka om du inte vill korrigera hunden på ett sätt som den upplever som obehagligt: Du tränar/belönar de beteenden du vill ha istället för att fokusera på att korrigera de du inte vill ha. Samtidigt förhindrar du valpen från att självbelöna sig med det beteende som du inte vill ha. (OBS! Väldigt viktigt att hunden inte får självbelöna sig för den lär sig såklart på det viset också). Du avbryter hunden om den ändå ”hamnar fel”. Sedan gör du lite stubbträning – det betyder att du sätter dig på en stubbe och funderar på hur du ska få till det där som du vill ha, och gör en plan för den träningen. 🙂

”Men behöver det automatiskt vara obehagligt att jag säger nej”, undrar kanske någon nu. Absolut inte. Många jag känner lär sina hundar att ”nej” betyder ”avbryt det där du gör nu och kom hit så har jag ett bättre alternativ.” Om ett ”nej” – eller vilket annat ord som helst tränas in med konsekvensen att det blir obehagligt efter ordet så får du såklart en helt annan känsla hos hunden.

Och då kommer vi in på en annan springande punkt i vår träning: Nämligen den som handlar om att det blir en helt annan känsla hos hunden om den gör saker FÖR ATT DEN VET ATT DEN INTE FÅR än om den gör saker FÖR ATT DEN VET ATT DET LÖNAR SIG. Och den känslan smittar ofta av sig till utförandet av beteendet. Du får säkra beteenden och en hund full av självförtroende och glädje  – och det som skulle kunna kallas en ”lydig hund” – när hunden vet att det lönar sig att göra det du ber den om.

Sammanfattningsvis: Om du vill träna utan aversiver, tänk TRÄNA, FÖRHINDRA, AVBRYT. Fokusera på vad du vill lära hunden – leta rätt ­­­­– istället för vad du inte vill lära den – leta fel – så blir det enklare att inte fastna i gammalt tänk om att korrigera fel. Det kan vara ett sätt att ”skola om sitt eget tänk”.

Hur gick det för familjen med den bedårande valpen då? Alldeles utmärkt! ”Jag känner mig lite snurrig och som en nybörjare igen när jag ska tänka nytt” sa mamman glatt men kunde lämna lektionen med flera nya verktyg och en valp som lätt och ledigt hade lärt sig några nya saker. 

Jag vet precis hur det känns! Jag var där för exakt 20 år sedan och kände mig klumpig och trögtänkt. Men jag ångrar inte att jag började tänka och göra annorlunda i min träning. Nu vet jag nästan inte hur jag skulle göra om jag tänkte på ett annat sätt. 

PS: Och just nu har jag själv en valp hemma som gärna hänger i byxbenen, 😉 och vi tar oss igenom den perioden – för den är ju övergående om man inte ger den för mycket näring – precis så som jag beskrivit + att vi har turen att det är sommar = shorts eller kjol som inte valpen når upp till, hehe. Och än har hon inte kommit på att hon kan bit oss i hälsenorna … DS.

*Vi beskriver det här sättet att tänka kring och träna hund i båda våra böcker: ”Apportering till vardag och fest” och ”Valpträning till vardag och fest”. Du kan läsa mer om dem på Klickerförlagets hemsida.