Välj dina kommandon med omsorg – och lär in dem ännu noggrannare!

På samma sätt som det inte spelar någon roll vilken visselpipa du väljer spelar det inte heller någon roll vilka kommandon du väljer i övrigt till din hund. Det viktiga är att du lär hunden vad just det kommandot betyder. Vissa vill till exempel använda hundens namn för att ge den tillåtelse att göra saker (gå ut genom dörren, hämta en apport och så vidare, beroende på situation) och andra vill ha hundens namn som uppmärksamhetssignal och därefter säga vad den ska göra. Vissa vill ha olika kommandon för varje specifik situation och vissa vill använda samma.

Beroende på sammanhang finns det ju kommandon som används av tradition, till exempel ”sitt” för att hunden ska sätta sig eller flera korta visselsignaler som inkallning. Hundarna kan dock precis lika gärna lära sig att sätta sig när vi säger ”ketchup” och komma till oss när vi säger ”motorcykel”. Men det är ju lite svårare för oss att komma ihåg då, plus att om man vill ”passa in” i till exempel en provsituation kan det underlätta att ha ”traditionella” kommandon.

I blogginlägget nedan kan du se vanliga visselsignaler och handtecken:

Ett exempel som jag hört många gånger är att inte använda ”höger” och ”vänster” som kommandon i dirigeringarna utan istället bara ha ett kommando för båda hållen eftersom det ser så löjligt ut om hunden gör fel och går åt höger när man sagt ”vänster”. Fast jag skulle säga att det ser minst lika löjligt ut om man säger ”så” och pekar åt höger och så går hunden åt vänster. 😉 Om man inte ser hunden ordentligt tycker jag dessutom det är en stor fördel att ha två olika verbala kommandon så att jag kan dirigera hunden åt höger eller vänster även då.

Oavsett vilka verbala kommandon och visselsignaler du väljer behöver du alltså lära hunden dem ordentligt och störningsträna dem så att hunden verkligen lär sig att utföra dem i olika situationer. Och om du använder ”tradtionella” kommandon i provsituationer där andra personer kan använda samma kommando samtidigt är det viktigt att du lär hunden att utföra beteendet bara när du säger ditt kommando.

När vi lär in ett nytt kommando väljer vi ett av följande sätt:

• få fram beteendet frivilligt och sedan lägga på kommandot
• utgå från ett befintligt beteende som hunden kan bra på ett annat kommando och sedan byta över till det nya kommandot.

Det vanligaste är att vi börjar från ”scratch” och lär in beteendet frivilligt för att sedan sätta på kommando enligt följande ”kommandotrappa” (den finns utförligare beskriven i boken ”Apportering till vardag och fest”):

• Säg kommandot samtidigt som hunden utför beteendet frivilligt.
• Säg kommandot precis innan hunden utför beteendet.
• Testa kommandot – säg kommandot innan hunden har börjat tänka på att utföra beteendet.
• Belöna bara om hunden utför beteendet när du har sagt kommandot, inte annars. Lär hunden vänta på ditt kommando.
• Säg ord som inte betyder något – belöna inte om hunden utför beteendet, säg därefter det riktiga kommandot och belöna. Blanda även in andra kommandon som hunden kan, så att hunden lär sig att skilja på olika kommandon.
• Lägg på störningar och generalisera kommandot.

Om hunden kan beteendet riktigt bra med ett annat kommando kan vi istället utgå från det. Då säger vi först det nya kommandot och sedan det gamla och belönar. När vi gjort det så många gånger att hunden utför beteendet redan när vi säger det nya kommandot och inte ens hinner säga det gamla vet vi att polletten trillat ner. 🙂

När Keen kom till mig la jag ganska mycket tid på att dels få honom att förstå att de kommandon han redan kunde betydde samma sak när jag sa dem och dels på att lära honom mina kommandon. Vissa kommandon insåg jag att jag ville ändra, till exempel bytte jag från visselpipan 211.5, som han var van vid, till 210.5, som jag är van vid.

Inkallningssignalen fungerade jättebra på hans gamla pipa, så då sprang jag omkring med dubbla pipor ett tag – först blåste jag i min pipa, 210.5, och sedan i hans gamla, 211.5, och belönade massor när han kom till mig.

Stoppsignalen lärde jag in från grunden som jag beskrev ovan i kommandotrappan, eftersom han stod upp i stoppet och gärna tog ett par steg mot mig innan han stannade. Jag vill ha en sittande stoppsignal till att börja med för jag tycker hunden blir stadigare då.

Jag har även bytt hans markeringskommando. Eftersom han var van vid att få göra saker när han hörde sitt namn – hämta markeringar, hoppa ut ur bilen och så vidare – medan jag vill använda namnet som en uppmärksamhetssignal blev det lite svårt för honom. Därför bytte jag markeringskommando för att göra det tydligare. Hans nya markeringskommando blev ”eager” – ett kommando på samma tema som hans namn för att göra det lättare före mig att komma ihåg. Det lärde jag in genom att utgå från hans gamla kommando, så jag kastade en markering och sa ”eager – Keen” tills han förstod vad ”eager” betydde.

När hunden fått en hyfsad förståelse för kommandot börjar vi störningsträna – och det är nu det blir roligt! Det är här vi verkligen ser till att hunden förstår vad kommandot betyder oavsett vad som händer runtomkring. I filmen nedan ser du hur jag jobbar med att generalisera sittkommandot. På samma sätt gör vi med alla kommandon vi gör hunden – och sedan börjar vi även blanda kommandona så hunden verkligen får öva på att skilja på dem.