Att hinna med hundträning när man har jobb, barn och en massa annat som pockar på uppmärksamhet är utmanande. Ibland känner jag att jag inte har tillräckligt med tid eller energi för att ge hundarna den träning och uppmärksamhet de behöver och förtjänar.

En av de vanligaste kommentarerna jag får är nog “hur hinner du?”. Ja, det är en bra fråga. Jag känner inte att jag alltid hinner – jag skulle vilja hinna träna hund mer, starta på prov mer, jaga mer, skjuta mer och så vidare, men jag får anpassa efter vad jag hinner med. Och så får jag öva på att inte jämföra mig med andra – “det går ju så bra för dem jämt”. Ja, men de har andra förutsättningar, har hunnit träna och har prioriterat det. Jag måste helt enkelt vara snäll mot mig själv och inte tänka så – för det kommer inte hjälpa mig.

Eva Marie Wegård skrev ett väldigt klokt inlägg på Facebook på det temat för ett tag sedan, här kan du läsa hela inlägget.

~ don’t compare your beginning to someone elses’s middle ~

Jag tänker att vi ofta behöver påminna oss om hur jämförelse med andra (och vårt tidigare jag!) påverkar oss. Vad det egentligen är vi jämför. Vad det är vi tar till oss.

Don’t compare yourself to others. There’s no comparison between the sun and the moon. They shine when it’s their time.

Hur kan jämförelser ta sin form?

• jämföra med andra beroende på ens egen mentala balans
• jämföra trots olika förutsättningar
• jämföra den nya hunden med tidigare hundar
• jämföra sin egen kunskap med de som har gjort något längre än en själv
• jämföra sin egen resa med andras resa
• glömma bort att reflektera över sin egen resa
• jämföra för att få inspiration

Eva Marie avslutar med att ställa frågan “hur märker du om jämförelsen är inspirerande eller förminskande för dig?” Och så är det ju – jämförelser är inte alltid av ondo, man måste bara vara medveten om vad de gör med en.

För min del är det viktiga att inte ge upp och bli helt deprimerad av vad jag inte hinner med eller vad andra gör men inte jag – samtidigt som jag förstås också blir inspirerad av att det går bra för andra. Att tänka att jag inte behöver träna min hund i flera timmar varje dag för att se resultat. Jag tar små steg och försöker att hitta tid när jag kan, även om det bara är några minuter åt gången. Livet är kaotiskt och ibland kommer hundträningen längst ned på prioriteringslistan. Så jag kämpar på, även när tiden är knapp och livet är stressigt. Jag försöker vara snäll mot mig själv och hitta glädje och tillfredsställelse i de små ögonblicken av träning och samvaro, ha kul när jag väl hinner träna och starta på prov när vi är redo för det.