Häromdagen var jag på kurs med Stomp och temat var vatten. Vi går kurs en gång i månaden hos House of Bellas, för Michael Bager. Denna gång hade vi fokus på vatten. Michael lade som vanligt upp träningen på ett bra sätt (han har verkligen bra och roliga upplägg, rekommenderas!) Det som var bäst med dagens upplägg var att han liksom smög in svårare och svårare uppgifter vilket gjorde att hundarna liksom växte in i uppgiften. Så bra!
Stomp fick göra saker som hon aldrig fått göra förut. Vi har helt och hållet fått fokusera på lugn i och vid vatten, jobba bort från vatten, gå fot i vatten, göra några små dirigeringar i vatten (där jag skickat henne från vattnet – inte från land) och så vidare. Vi har också gått mycket fot mot vattnet med ständiga skick bakåt, externbelöningar bakåt – allt för att bryta hennes tokheta dragning mot vatten.
Så här såg det ut när vi tränade det förra året:
Häromdagen (på kursen) var första gången jag såg Stomp gå i vattnet hyfsat lugnt utan att försöka göra en hysterisk ”bomb” varje gång. Hon fick simma längre sträckor än vad hon någonsin gjort, vända bort från kast och hundar som hoppade i, jobbade med ”småsuddade” linjer, fick markeringar i vattenbrynet (på andra sidan dammen) med mera. Ja, det var första gången som jag kände att vi kunde jobba mot och i vattnet – som ”alla andra”. Men såklart fick hon MASSOR med belöning för att sitta och ligga vid min sida medan andra jobbade så majoriteten av tiden var inte aktivitet utan lugn och vända bort och få små uppgifter åt andra hållet.
Och det var tydligen lite svårt, enligt Stomp. För plötsligt havererade avlämningarna, plötsligt blev hennes halvmesiga grepp urmesigt, plötsligt började hon ta i det långa kastsnöret när hon plockade upp en kastad dummy och så vidare. Och så passade hon på att knalla en gång på ett linjetag och en gång medan hon satt och väntade på sin tur. Någonstans kommer det ut – när det är lite (för) svårt.
Men. Ju längre tiden gick på denna träning, desto säkrare blev hon, med lite påminnelser (det vill säga mer och bättre belöningar, och lite uppvärmning där jag bröt ner moment i små delar) var det som om hon klarade mer. Och på slutet gjorde hon vad hon (vanligtvis) kan. Jag hörde NÄSTAN mig själv säga ”hon kan det hemma” hahaha, men jag blev faktiskt förvånad över att det var SÅ svårt initialt. Fast sedan när jag kommit hem och tänkt efter så funderade jag ett varv till och insåg att himmel och pannkaka hon har inte ens varit i närheten av att jobba så här förut! Och på en NY plats!
Här går Stomp fot mot en störning (kurskompisen jobbar):
Så här stod vi en hel del idag och tittade på plask och hundar som hoppade i medan Stomp fick massor gott att äta som jag kastade mellan hennes framtassar hela tiden. Hon var rätt bra på att ligga eller sitta lugnt men uppmärksamt på slutet:
Så gissa vad jag tog med mig hem från den här träningen? Jo gå till baks till grunderna när det gäller GRIPA, HÅLLA FAST, LÄMNA AV och STADGA. 🙂 Vi behöver också jobba lite med våra markeringar (göra om när hon försöker springa in dem).
Alla dessa saker ska jag göra bättre på land först. Möjligen är själva avlämningen mest utmanande i vatten – Stomp är superbra på att trycka dummyn hårt i min hand på land MEN hon kan ha lite strul med det om GREPPET är dåligt från start.
Inget av det här förvånar mig OM JAG TÄNKER EFTER. Jag tycker att när ett problem dyker upp så är det oftast ingen stor överraskning. Jag har exempelvis ignorerat hennes fjösiga grepp för ”det löser sig nog av sig själv” och ”hon griper fågel kanonbra”. Men. Ska hon starta på dummyprov behöver hon även hålla i dummyn ordentligt. Alltid. 😉
Detta var den nästsista uppgiften under dagen och förutom att hon blev störd av en tappad godbit (?) i förflyttningen mellan markering 2 och 1 (hon var VÄLDIGT trött i huvudet vid det här laget) så jobbade hon så bra man kan tänka sig. Så vår utvecklingskurva var spikrak idag. J
Avslutningsvis gjorde vi en lååång markering ut i vattnet och det blev alltså en väldigt lång uppgång ur vattnet också. Jag skickade henne väldigt snabbt efter nedslaget vilket jag måste arbeta bort eftersom det ”tänder” hennes vilja att knalla. Men just nu prioriterade jag att hon skulle spika markeringen – kastet innan tappade hon bort sig lite. Jag peppade henne massor med rösten när hon var på väg in för att jag vet att hon svarar väldigt bra på muntligt pepp och jag ville att hon skulle fixa att springa hela vägen upp utan att skaka sig. Och det gjorde hon. 🙂
Nu blir det detaljträning och filande på lite av varje så att vi kommer vidare till nästa tillfälle om en månad, det ska bli kul. 🙂
