Vi får ganska ofta höra saker i stil med att “en köttbulle kan inte trumfa en hare” som en slags invändning mot den belöningsbaserade träningen, underförstått att den alltså inte funkar hela vägen. Och nej; EN köttbulle trumfar inte en hare. Men MÅNGA, MÅNGA köttbullar kan göra det. Och jag skriver KAN göra det för det finns alltid några parametrar till som vi måste ta med i beräkningen, som hur mycket hunden får träna på fel saker som motverkar det beteende vi vill lära den – låt mig återkomma till det strax.
För den belöningsbaserade träningen handlar otroligt mycket om att skapa goda vanor.
Det tror jag du förstår vikten av oavsett vilken träningsfilosofi du har; om hunden lär sig att göra rätt från början och om den får göra rätt många, många, många gånger – då skapar vi en vana. Vill du jobba belöningsbaserat så är de goda vanorna extra viktiga. Samtidigt som du ser till att hunden inte får antiträna beteendet för mycket. Det vill säga om min hund får springa efter en hare innan jag exempelvis lärt den en helt överjäklabra inkallning så kommer förstås förstärkningen som det innebär att jaga haren vara monumental. Då måste vi jobba med den goda vanan – som kan vara att stanna på åsynen av något som springer iväg, en bra stoppsignal eller en bra inkallning – ÄNNU mer intensivt (MÅNGA repetitioner i stegvis svårare situationer) med ÄNNU bättre belöningar så vi har en chans att påverka hundens fantastiska upplevelse av att jaga haren. Och se till att det inte blir fler harjakter …
Vi bygger alltså solida, pålitliga beteenden genom att göra många repetitioner i allt svårare situationer. Repetitioner där hunden får många bra belöningar. Beteendet blir då automatiskt – hunden tänker inte den bara GÖR för den har gjort detta många hundra gånger förut och vet nästan inte att det går att göra på ett annat sätt! Det är en JÄTTEVIKTIG komponent i den belöningsbaserade träningen. Vi brukar skämtsamt säga att det är hjärntvätt; det finns bara en “väg” (komma på signalen omedelbart) och den är den rätta. 🙂 Ofta pratar vi också om belöningshistorik, det är egentligen samma sak som en god vana; hur bra och hur många gånger har hunden belönats för beteendet?
Något vi märker hos oss själva och våra elever är att vi har en tendens att tro att “hunden kan det” alltför snabbt. Vi borde ha gjort ännu fler repetitioner, låtit hunden lyckats ännu fler gånger, för att beteendet verkligen ska sitta riktigt bra. Det är antalet repetitioner som är lyckade, och som hunden alltså blir belönad för, som skapar den goda vanan.
Hur märker du då om du har skapat en god vana för hunden? Om din hund reagerar automatiskt, oberoende av vad den frestas av när du ska kalla in – igen och igen – då har du skapat en god vana. Men om du märker att den faktiskt bara reagerar så där härligt snabbt med hänsyn till hur stor frestelsen är; det vill säga när hunden hinner väga för- och nackdelar för beslut den ska ta så är inte vanan tillräckligt stark. Reaktionen ska ske med reptilhjärnan, kan man säga!
Här kommer tre bilder som jag fått låna av hjärnforskaren Jenny Nyberg som också är hundnörd och vid sällsynta tillfällen håller föredrag om hunden, hjärnan och inlärning (bland annat på vår instruktörsutbildning). Bilderna beskriver att vid ett ”målinriktat beteende” (vanlig inlärning) så behandlas detta i frontalloben (prefrontala cortex). Där sker samtidigt en värdering/bedömning/val av vad som är mest lönsamt för hunden att göra och ett beslut tas (köttbulle vs. jaga kanin).
Vid en vana kan man säga att behandlingen i frontalloben hoppas över. Detta gör att det blir en snabb, automatisk respons från reptilhjärnan. Värdering sker inte på samma sätt.
Det är alltså bearbetningen av stimuli (springande hare) som sker på olika ställen. Ett beteende som verkligen blivit en vana är därför lätt för hunden att utföra, oavsett störning.
Därför kan vi som valt belöningsbaserad träning belöna oss fram till rätt beteende i så stor utsträckning. Vi behöver inte jobba med obehag eller straff som gör att hunden vill undvika att göra något. Vi skapar massor med goda vanor istället! Däremot behöver vi vara extra noga med att inte låta hunden självbelöna sig för mycket med att göra fel saker – särskilt innan vi skapat de goda vanorna, som jag nämnde tidigare. Vi måste alltså avbryta våra hundar om det håller på att bli helt galet fel. Konsekvensen av avbryt blir att hunden inte får jobba vidare (som är det den älskar mest och alltså är väldigt belönande) eller inte får någon annan belöning som den älskar. Det är så vi jobbar med straff i den belöningsbaserade träningen, kan man säga. Men det är ett annat blogginlägg. 😉 Och vill du läsa mer om det så kan du läsa detta inlägget som Elsa skrev häromåret: Min träning är ju positiv – och varför språket ibland ställer till det och ännu mer här i en text jag skrev för något år sedan: Vad ska jag göra om jag inte får säga nej till min hund?. Vill du läsa mer om hundens hjärna och inlärning av Jenny Nyberg så har vi tidigare publicerat denna text: Självkontroll – vad kostar det?
Vi skapar massor med goda vanor
Jag roade mig själv med att tänka på vilka goda vanor som jag lyckats lära min cocker spaniel Flippa och vilka som mer hamnar under “målinriktade beteenden” utifrån Jennys bilder. Jag brukar alltid säga att jag är en grundträningsnörd och filar massor på grunderna men om jag verkligen plockar isär beteendena hon har så tror jag att några fler än vad jag kanske vill tro inte har blivit riktigt goda vanor. Samtidigt såg jag också att några beteenden som suttit som berget, och sedan vid jakter blivit lite förstörda på grund av omständigheter som jag inte kunnat påverka, faktiskt varit rätt lätta att reparera. Säkert på grund av att de faktiskt varit goda vanor från början. Och motsatsen finns i min labrador Stomp som tyvärr fick möjlighet att jaga ett rådjur när hon var fem månader, innan vi skapat de goda vanorna med inkallning, skvallra på åsynen av vilt och viltdoft och så vidare. Vi har kommit väldigt långt i vår idoga träning men jag tror inte vi kan sortera in hennes inkallning under de goda vanorna om jag ska vara krass. Men vi ger inte upp!
Ta en funderare! Vilka goda vanor har din hund och vilka kan du ärligt säga inte är det? 🙂
PS: Vi kör mycket kampanjer med våra hundar där vi boostar vissa beteenden för att skapa goda vanor. Du har väl sett att vi har onlinekurser där vi boostar kontakt och samarbete, inkallning, fotgående osv?
