Den Stora Avlämningsutmaningen

Vi brukar alltid skämta om påståendet ”apportering behöver man inte lära en retriever, det har de naturligt” som vi i bland hör folk säga. Grattis alla som inte behöver det! ? Visst, de flesta spaniels och retriever har delar av apporteringen naturligt men långtifrån allt ”bara finns där” hos alla.

Den del som leder ligan över utmaningar som vi möter hos våra elever och deras hundar när det gäller apportering är att komma in med apporten och lämna av den. Hela vägen in. Inte ta några extra varv, inte släppa den en meter innan eller för den delen inte ta apporten och sticka åt motsatt håll …

Som tur är får vi träna oss på våra hundar också – inte bara på våra elever. ?

Elsa har det senaste året fått träna sig på sin goldenhane Seeker, och det ordentligt.

Elsa, hur var Seekers apporteringsförmåga när du fick honom 15 veckor gammal?
Hahaha, jaaa vad ska jag säga? Han apporterade gärna. Allt. Men han kom ju inte med det. Han hade ett extremt stort föremålsintresse. Men inget avlämningsintresse. Dessutom var han inte så förtjust i mat. Han släppte absolut inte för torrfoder.

När fattade du att det var något som du behövde ta tag i?
Redan ett par dagar efter att vi hämtat honom. Vårt andra träningspasset hade jag redan insett att det enda sättet att få in någon endaste grej var om jag hade hans färskfoder. Och då höll vi kvar i leksaken hela tiden, annars kom han inte in med den.

 

Vad tänkte du då?
Oj hoppsan här har vi lite att jobba på. Och sedan; det här ska INTE får träna på. Sedan börjar de vi träna på att göra det på rätt sätt – på massor olika sätt.

Vad gjorde du då?
Jag började med bytaleken. Första gången tog det evigheter att ens få honom att byta till den andra leksaken. Jag har det på film, det tar 30 sekunder men det känns som fem minuter. Jag fick ändå igång honom bra med den leken, vi lekte med väldigt tråkiga leksaker – för honom var det två strumpor med en tennisboll i varje – och då kunde han byta.

Vi jobbade också med lek med omvänt lockande för att få ett bra tack-kommando. Det var han väldigt duktig på tidigt.

Parallellt jobbade vi med handtarget och försökte sedan ganska fort kombinera dem.

Men väldigt länge gick han åt andra hållet så fort jag släppte leksaken. Efter drygt en månad klarade han av att komma med grejer inomhus. Och efter ytterligare en månad, under extremt kontrollerade former, gick det utomhus. På valpkursen lyckades det lite grann; jag kunde ge leksaken till honom och backa, visa handtargeten och då gick han in i handen, ibland av misstag. Han var förstås kopplad hela tiden. Vi gjorde många sådana repetitioner…

Sedan tog det väldigt lång tid att få det pålitligt. Det tog faktiskt ett drygt ett år …

Vad är det som har funkat?
Det svåraste har varit att det som funkat ena dagen har inte funkat den andra. Men jag har hållit fast vid några saker som jag tror har gjort att jag liksom gett Seeker många erfarenheter av att göra rätt saker – lite som hjärntvätt.

Det vi gjorde väldigt mycket var att börja träningspassen med karusellen, sedan lade jag föremålet mellan honom och mig och kallade in. Sedan fick han så smått börja att springa ut och ta den, på väldigt korta avstånd. Det var jättesvårt tyckte Seeker.

Länge funkade tre repetitioner och medan jag hade hans matskål i handen. Därefter tog jag en paus för gjorde jag fyra repetitioner så bubblade det över i lilla valphjärnan.

Först funkade det att lämna av tennisbollar för han tyckte de var tråkiga. Men det var döfött med fluffiga fårskinnsleksaker. Jag kunde göra bytaleken med fårskinnsleksaker men om det slog över kunde jag inte få in honom ens på bytalekentanken heller. Den blev han annars väldigt bra på nämligen. Han kunde bli så frustrerad att han bara la av helt och började äta gräs istället.

Efter ungefär ett år började det funka pålitligt utomhus när vi var ensamma. Vi kunde göra svåra saker med dirigeringar och långa linjer. Men så fort jag tog med min man Jonas eller med de andra hundarna ut så slutade det funka. Jonas fick vara på långt avstånd först, som en störning, medan jag repeterade karusellen och kallade in Seeker över föremålet. Efter några veckor kunde Jonas kasta apporten.

Hur gick du vidare?
Jag tränade envetet på och försökte göra det lite svårare efter ett tag. Efter hand hittade jag sätt att avbryta honom på när han trots allt ballade ur och stack med grejen. Jag jobbade upp en väldigt bra inkallning utan föremål så nu kan jag bryta honom, om han får återfall, genom att kalla in. Jag körde ett tag med sele och lina, men han trasslade in sig lite mycket. Jag kanske skulle testat det tidigare.

Så småningom kunde mina andra hundar vara i närheten. Varje gång jag lagt till en sådan svårighet har jag som uppvärmning först gjort enkla övningar där han får lyckas – som en påminnelse om vad det är som ska göras. Karusellen, handtarget och inkallning över föremålet. Och så hjälper jag ibland till med en inkallningssignal och släpper lite på kriterierna om exakt hur han ska hålla föremålet och att jag måste få det i handen – det viktigaste var att han kom till mig.

Ytterligare svårigheter är att han inte är så matintresserad. Ibland funkade det att han fick hämta en tråkig grej och som belöning fick han leka med mig med en rolig grej. Men ibland funkade det inte.

Jag kom också på en del saker efter hand som hjälpte till, som till exempel att det var bra att han fick springa av sig innan träningen. Det funkade inte alltid men ofta.

Under tiden som vi jobbade med apporteringen så byggde vi upp långa linjer med matskålar. Han är otroligt bra på långa linjer.

Har du någon gång känt att det är hopplöst?
Ja ett gäng gånger. Framföra allt för att det det inte har gått att läsa honom överhuvudtaget. Att det först funkade perfekt tre gånger men fjärde så försvinner han iväg med grejen. Eller att ett sätt att jobba funkar superbra ena dagen men sedan funkar det plötsligt inte alls nästa dag.

Många gånger tänkte jag att det var tur att han var söt ? och att han har haft andra saker som funkat bra, tack och lov. Han har en bra inkallning, en fin stoppsignal, han är lätt att ha med på jobbet och är världens gosigaste och så vidare.

En grej som hade varit bra för mig att göra var att titta på filmerna tidigare. Jag har filmat massor. När det kändes helt hopplöst skulle jag tittat. För filmerna visar att det gick framåt hela tiden – även om det ofta gick bakåt ett steg så tog vi två steg framåt i det stora hela. Framförallt titta på stillbilder är motiverande – utvalda bilder där det ser rätt ut!

Ge några exempel på sådant som du testat och som (i alla fall i oftast) funkat:

Att inte bara fokusera på avlämningen utan mer träna på att lyssna på vad jag faktiskt säger

Att inte göra det för lätt.

Att inte göra det för svårt.

Att träna korta pass.

Att jag höll i hans matskål med färskfoder, att han såg den, när jag skickade honom på apporten.

Att han såg leksaken innan skicket. Jag bantade sedan bort dessa synliga hjälper successivt.

Att verkligen variera och testa många olika belöningarna – och många olika sätta att belöna på. Det finns nog inte en grej vi inte testat på den här hunden …

Jag struntade i att han hade halvtaskigt grepp, jag ville inte bråka med det, det kunde vi öva på inne och hemma. Helt överordnat var att han kom hela vägen in.

Vad skulle du säga är dina största framgångsfaktorer?

• Att jag är fruktansvärt envis.
• Att jag liksom hjärntvättat in vad det är som ska göras genom att göra vissa övningar igen och igen.
• Att jag delat upp träningen flera olika steg. Och accepterat att jag måste gå långsamt fram.
• Att jag testat hejvilt alla möjlig sätt att få till det på.
• Att jag försökt att minimera att han självbelönar sig.
• Att jag jobbade upp en väldigt bra inkallning utan föremål.
• Att jag parallellt jobbat på andra saker utan föremål (stoppsignal, matskålsdirigering etc).

Var är ni nu?
Det funkar väldigt bra nu, även i grupp men många andra hundar. Förra gången jag gick kurs funkade det  i 1 timme och 55 minuter. Sedan blev han så trött och då var han tvungen att ta ett varv. Så trötthet slår ut honom ibland men nu går det att kalla in honom när han gör så där.

Hur går du vidare nu då?
Vi fortsätter på inslaget spår. Jag belönar ofta nu med att han får fortsätta jobba – det vill säga att han får hämta fler grejer.

Just nu jobbar vi en del med att ta första bästa. Han vill helst ta två bollar samtidigt – det går om man har en stor mun – eller byta. Jag gör så här:

Först repeterar jag avlämningstanken med karusellen. Sedan lägger jag en hel hög med bollar en bit bort och så lägger jag en boll, som han får apportera, två meter ifrån högen. Därefter lägger jag bollen närmare och närmare högen.

 Vilka är dina tre bästa tips till de som känner igen sig i den här utmaningen?

1. Hitta bra belöningar (experimentera!)
2. Förhindra självbelöningar
3. Träna korta pass

 Och – ge inte upp!! ?