Inkallning – vägen till frihet

Sedan det rätt omvälvande finska debaclet i vintras då Quling ”gjorde” Finland genom att dra på jakt och försvinna i de finländska skogarna stötandes fasan efter fasan, besinningslöst jagandes i 15 minuter utom kontroll har jag kanske mest av allt tränat inkallning. Jag har ju som bekant släppt taget om honom som jakthund på ett plan – han kommer aldrig bli en provhund men jag kanske kan få till att jag över honom. Men på ett annat så tränar jag för att lära mig och för att vår vardag ska funka. Så får vi se vart det leder. Hans stora jaktlust parat med hans ängsliga och väldigt försiktiga sida utmanar mig inte lika mycket så länge jag inte försöker göra något som är för svårt för honom. ­Jag har dels accepterat att han är så och dels har jag faktiskt lyckats skrapa fram lite gråskalor, det vill säga allt är inte svart eller vitt eller 100 procent PÅ eller 100 procent AV hela tiden.

Jag har försökt bygga honom från olika håll. Jag har bland annat fokuserat på vårt samarbete: Vi har till exempel gått tävlingslydnadskurs och haft löjligt kul – vet ni hur mycket grunder i jaktträningen som gör att man kan trolla fram massor beteenden i lydnaden? Han är superduktigt och full av glädje och fokus i den träningen. Jag har även fortsatt med specialsöket, som också bygger vårt samarbete för att vi har så kul ihop och jag är vägen till alla belöningar.

Dessutom har jag jobbat en del i vardagen med att belöna Quling med det han vill ha. Det är ju förstås alltid en del i mitt träningstänk att belöna med det hunden gillar. Men jag har försökt ta det ett steg längre och verkligen fundera på möjliga miljöbelöningar.

Jag vill aldrig någonsin igen vara med om situationen då min hund försvinner i horisonten och det enda spår jag ser av honom är när det flyger upp fasaner lite här och där i skogen längre bort. Eftersom jag har valt bort straff som (medveten) konsekvens i hundträningen och jobbar med ett klickertänk i all träning behöver jag klura lite extra. Samtidigt kommer jag såklart aldrig någonsin hitta en belöning som gör att han väljer bort denna fantastiska aktivitet som är den bästa i hela världen för honom. Återstår att se till att han inte får träna på att jaga som en tok utan mig och samtidigt mängdträna (och rikligt belöna) de beteenden jag vill ha istället eller beteenden som kan bryta denna galenskap. Beteenden jag vill ha istället är att han jagar i hand – alltså ihop med mig. Jag jobbar på det även om det just nu i hundförbudstider finns väldigt begränsade möjligheter att träna det.

Men någonting jag kan träna är inkallning och stopp. Så det har jag gjort. Quling har faktiskt en väldigt bra stoppsignal i arbete. Jag kan stoppa honom på ett par hundra meter utan problem. Alla hans signaler funkar jättefint när han är i hand och på bra humör. När han hamnar i sitt okontaktbara tokjaktläge så når stoppet bara fram ibland och det duger ju inte. Jag har funderat lite och tänkt att kanske kan jag nå igenom med inkallningssignalen till att börja med i stället? Quling älskar nämligen att springa och han springer hellre i full fart mot mig än stoppar och sitter ner när han är i tokläge.

Så jag har börjat enkelt, i långlina, eller innanför staket, för att flytta ut träningen i kohagarna i allt svårare situationer. Han får två belöningar när han kommer på visselpipan. Det ena är rökt skinka eller bacon som han är helt tokig i. Min sambo undrar ibland lite surt var all hans smörgåspålägg tar vägen men jag låtsas som jag inte hör, haha. Det andra är kommandot ”SPRING”. Han får alltså som belöning att springa i full fart, om han kommer in till mig. Springkommandot betyder ”spring en sväng i full fart och kom sedan åter”. På filmen nedan ser du hur han väldigt medvetet springer ut i full fart och sedan ”kallar in sig själv” utan att jag blåst. 😉 Det gick fort för honom att göra denna kedja – i början kallade jag in honom när han sprang i väg men sedan började jag hålla inne signalen och när den inte kom vände han ändå. J

Nu har jag kommit så långt att jag börjat lägga in lite fotgående mitt i alltihop också. Alltså kan kedjan se ut så här; inkallningssignal, skinka, fotgående – ”spring”, frivillig inkallning – skinka eller/och ”spring” – inkallningssignal osv.

Jag belönar också alla hans spontana kontaktförsök eller att han kommer in till mig med skinka. Dessutom har jag ett kommando som är ”gå och nosa” då han kan göra lite vad han vill men behöver inte återvända direkt till mig.

https://

Jag gå just nu i en av ”mina” kohagar som också är min träningsplats och där jag vet var viltet går på morgnarna. Jag ser direkt på mina hundar om de får vilt i nosen och då är det koppel på Quling som gäller – de andra två har jag koll på och de håller sig nära. Men jag kan också se om det finns viltdoft i marken, och använda den. Jag har kommit så långt att jag kan vända Quling på ”gammal doft” nu, utan problem.

Men jag har en bit kvar till färsk doft. Jag ser det på mina promenader i skogen, då han alltid går kopplad. Han växlar upp sju växlar till och blir som förbytt. Helst hade jag velat hitta ett mellanläge mellan gammal doft i trygga kohagen och fullt av färsk vildsvinsdoft i skogen där jag typ hör att vildsvinen svänger runt hörnet. Jag har ju tyvärr inte en så bra näsa 😉 så det är lite svårt att hitta de situationerna. Jag har någon gång försökt att gå ut och träna när jag sett en hare hoppa runt i hagen och använt den vittringen. Men man ska ha tur, tid och tajming för det. 

Vissa hundar verkar ha ett större springbehov än andra. Det verkar väldigt förstärkande för dem att få springa i full fart. Quling är definitivt en sådan hund. Det är lätt att hamna i att man bara vill ha kontroll och är livrädd för situationer med full fart och därför håller tillbaka hunden. Det skapar med stor sannolikhet en tryckkokare. Ju mer jag belönar Quling med att han får springa, desto mer är han med mig, lyssnar på mig och håller reda på mig. Alltså kan han få mer frihet när han är beredd att lyssna på mig. Men det är som allting annat en balansgång. Ett ”spring” för mycket i fel läge och han tror att jag menade att han skulle göra ett kommunsök … Han är en sann opportunist. 😉

2 reaktioner på ”Inkallning – vägen till frihet”

  1. Gunilla Nilsson

    Tack för ännu ett bra tips för jaktgalna rymmare. Jag har lagt in ett brytkommando innan stopp/inkallning som jag tar till när hon fäst på ett byte. Det fungerar förvånansvärt bra.
    Den bästa belöning Chili kan få är att rusa iväg för att hämta något. Eftersom hon är en pudel blir det aldrig några jaktprov för henne heller men vi har jätteroligt och när hon jobbar fungerar fjärrkontrollen.
    Förutom jaktapport tränar vi agility. Full fart, mental utmaning och teamarbete. Perfekt för en liten “jaktpudel”.

    1. Det känns verkligen skönt att få ta del av dina tankar kring en jakt-spring-tokig hund. Jag suger i mig alla dina ord och blandar dom med mina egna tankar. Min ’tryckkokare’ överväger i varje sekund om den vida världen har något bättre att erbjuda än vad jag kan ge. Även om allting fungerar bra i den lilla världen tar frihetsegot lätt över och iväg flyger en glad hund som dock gärna kommer tillbaka efter bara en kort sväng.
      Det var absolut inte så jag hade tänkt att det skulle bli men nu är vi just här och då får det bli det vi jobbar på! Min högsta önskan just nu är en magisk stoppsignal som fungerar.

Vad tycker du om inlägget? Vi uppskattar kommentarer!

Varukorg