För er som har följt den här bloggen ett tag eller läst någon av våra böcker ”Apportering till vardag och fest” eller ”Valpträning till vardag och fest” är det ingen nyhet att vi gillar att lära in saker genom lek.

Jag gillar att leka med mina hundar av flera skäl. Det är såklart ännu en belöningsform att lägga till i belöningslistan men framför allt har vi kul ihop. Och så kan man lära in både det ena och det andra genom leken.

När Flippa kom till mig som nioveckorsvalp sprang hon glatt och hämtade leksakerna jag kastade, återvände till mig i full fart och … vek av i ännu högre fart ungefär en meter innan hon kom fram … 😉 En av de första sakerna jag fixade till var därför att hon lärde sig att lägga saker i min hand. Jag vill inte leka med en hund som gör en grej av att dra med apporteringsföremålen för det de får göra lär de sig som bekant. 😉

Alltså kan hon lämna av fint i min hand för det allra mesta sedan länge. Men jag har alltid två sorters avlämningar på mina hundar och den andra är att hunden lugnt kan sitta framför mig och hålla i föremålet tills jag säger ”tack”.

Att sitta framför och hålla i apporten är särskilt användbart för dig som startar på prov med dummies – då visar du för domaren du att din hund verkligen kan hålla tills du säger till den att släppa. Det ser snyggt och prydligt ut och många domare blir imponerade. 😊 Jag använder inte den här typen av avlämning i jakt ­– då vill jag bara ha in viltet så fort det går och att lämna direkt i hand är snabbaste sättet. MEN: Jag tränar ofta avlämningar så ändå för jag får något som jag vill ha generellt kring avlämningar – nämligen lugn. Med Tassla, som jag mest jagar med, är det en jättebra påminnelse om att hon inte ska tugga ­– hon har haft lätt till tugg redan från att hon var liten valp. Med Flippa – som är ett yrväder i popcornformat – blir det en påminnelse om att allt inte behöver gå i 170 kilometer i timmen hela tiden och att hon helst inte ska kasta grejerna på mig. 😉 Andas! 

Alla mina tidigare hundar har haft lätt att lära sig att sitta framför och hålla, genom en kombination av kamplek och omvänt lockande, när de var ganska små. Med Flippa väntade jag avsiktligt att lära henne det för jag märkte att hon inledningsvis blev frustrerad när mat var inblandad i träningen. Hon har varit en väldigt hungrig valp som blev blockerad av godis. Jag var tvungen att träna med tråkigt torrfoder och när hon var mätt för att hon inte skulle slå över och bli så fixerad vid godbitar att inlärningen tog längre tid. Nu är det avsevärt bättre. Hon har lärt sig och jag tror inte hon är fullt lika hungrig längre. 

Flippa hade dessutom inte så bra kamplek. Greppet var löst och slarvigt och hon ruskade mycket på leksaken och slog med tassarna. Därför ville jag först att kampleken skulle bli bra och att hon skulle tycka den var riktigt rolig. När hon kunde leka med ett fast grepp och dra bakåt ordentligt började jag resan mot att sitta och hålla framför. Den går ut på att jag kampleker med hunden och medan jag håller i leksaken med ena handen har jag en godbit i den andra. Vi kallar leken för ”Lek trots störning” och den finns även på film i vår valpbok (som ju har QR-koder på alla 60 övningar i boken).

Jag har filmat processen med Flippa. Från att kunna kampleka trots att det finns en godbit i närheten till att sitta framför och hålla tills jag säger ”tack”. 

Här ser du en av de första repetitionerna av ”Lek trots störning” då hon fortfarande leker lite halvkasst men leken är nu så rolig att hon inte omedelbart släpper för att jag har en torrfoderkula i handen:

https://

 Flippa tyckte det var jättesvårt i början och det gällde att vara snabb att belöna med ett ”tack” och ge godbiten så fort hon drog i leksaken om än för bara någon sekund. När hon sedan fattade sambandet – att ifall hon höll ordentligt i leksaken kunde hon få godbiten – gick det rätt fort.

https://

I början hade jag godbiten i min slutna hand intill mitt lår. Sedan kom den fram mer och mer och till slut kunde jag ha godbiten i öppen hand intill Flippas nos medan hon lekte. Och då var det dags at lugna ner leken och till slut var leken så lugn att den övergick i att hon stod eller satt stilla framför mig hållandes i leksaken. 

https://

Jag kunde säga ”sitt” så hon satte sig utan att hon spottade ut den – det är annars väldigt vanligt hos valpar att de inte klarar av att göra två saker samtidigt. 😉 När hon klarade det kunde jag överföra beteendet till dummys och leksaker som hon plockade upp och kom in till mig med.

Därefter testade jag att stå upp och låta henne hålla en dummy:

https://

Nu blir nästa steg att hon klarar av att jag tar i och håller i dummyn – men hon ska endast släppa på ”tack”. 

En sak som jag sedan börjat använda den nyvunna färdigheten till är att hålla och lämna av vilt. Flippa blir väldigt exalterad kring vilt och behöver lugna ner sig en smula. Än är det för svårt för henne att sitta och hålla mer än en sekund när det är vilt hon håller. Jag kan dock använda hela tanken med omvänt lockande – att hålla lugnt – också för att hon ska komma hela vägen in och hyfsat lugnt lägga viltet i min hand. Då använder jag ett väldigt överdrivet omvänt lockande så jag kan matcha det höga värdet på viltet. Hon skulle inte bry sig om en torrfoderbit i min hand om hon har vilt i munnen – men en skål med färskmat funkar. 

Här ser du hur jag jobbat med avlämningarna med vilt med samma tänk (filmen visar vår första repetition):

https://

 

 

Vill du också ha bättre avlämningar?
Du vet väl att vi har en onlinekurs som fokuserar helt och hållet på det? Spana in den här:

Avlämningskurs med personlig återkoppling

Avlämningskurs utan personlig återkoppling

Om du har en valp och vill få hjälp att komma igång med träningen av den, med fokus på bland annat avlämningar, så finns vår valpkurs online nu att köpa både med och utan återkoppling. Läs mer här: 

Valpkurs med återkoppling Rabatt just nu!

Valpkurs utan återkoppling

 

%d bloggare gillar detta: