Igår höll jag ett onlinewebinar om ljud – tack alla ni ungefär 100 personer som var med – och idag tänker jag på vad jag eventuellt kan ha missat att säga, haha. 😉 (Nä jag tänker inte bara på det förstås, jag känner mig jättepepp på ämnet och tror jag fick med massor, men allt går att förbättra!).

Ljud är ett av mina favoritämnen, eller egentligen är alla beteenden som man får klura lite kring mina favoriter. På seminariet igår berättade jag om att jag själv har och har haft såväl knäpptysta som ljudliga hundar och att jag lärt mig massor om ljud av både mina egna och elevers ljudliga hundar. Jag berättade att min grundtanke kring ljud är att de är ett symptom – och vi behöver fundera över orsaken, inte försöka trycka tillbaka symptomet. Och så pratade jag om troliga orsaker och gav så många förslag på åtgärder jag bara kunde.

Men en sak som jag hade velat stanna upp ännu lite mer kring är de vanligaste ljudproblemen – de som handlar om att hunden har stora förväntningar på något. Många tror att hela lösningen är att släcka förväntan – alltså dämpa hundens förväntningar på något som den tidigare haft höga förväntningar på. Ibland kan det funka i specifika situationer, och det kan DELVIS hjälpa men det finns ett stort problem med att tro att det är hela lösningen. Du måste nämligen förr eller senare infria hundens förväntningar om det som ska ske – hunden ska ju förr eller senare hämta efter skott och kast eller efter kast i vatten om det är det den har för höga förväntningar på. Och så kickar förväntningarna igång igen – kanske inte med full kraft och kanske inte omedelbart men de kommer högst troligt komma till baks om det är det enda sättet du jobbar med problemet.

DET MÅSTE OFTAST TILL NÅGOT MER. Och det handlar om att balansera hundens aktivitetsnivå i stort, om att balansera förväntningarna. Om att i ännu högre grad få hunden att inse värdet i att verkligen lyssna på vad du säger istället för att gissa vad den ska göra för den “VET” det redan eftersom någonting har ju (exempelvis) kastats framför den. Det handlar så mycket mer om att bara försöka släcka ut förväntningar alltså, och detta kan inte nog understrykas.

Hunden måste lära sig at klara av rätt extrema situationer på jakt och prov. Det finns kanske inget hetare än jakt för en jakthund? Att växla mellan väldigt hett (utan att tappa huvudet) och gå ner mer i lugn (inte sova utan ett aktivt lugn) är en förmåga som måste tränas och underhållas hos de allra flesta hundar.

Jag tänker ofta på det där med att balansera förväntningar snarare än att försöka släcka ut dem när jag och Elsa har varit på träningsjakter. Allt roligt händer där framme – spanielarna jagar i full fart, det flyger upp fåglar det skjuts fåglar som faller ner på marken. Och Elsa är nästan alltid den enda som skickar sin retriever bakåt, igen och igen, på dirigeringar på utlagda fåglar. Hennes hund vill såklart också framåt men kan aldrig vara helt säker på om den ska det eller åt andra hållet. Han måste lyssna och vara uppmärksam och han får självklart hämta framåt emellanåt men det är inte den stora uppgiften.

En annan sak som hängde fast i mig efter gårdagen var vikten av att göra kriterieplaner. Jag skulle velat exemplifiera det mycket mer för jag förstår att det är något som många tycker är svårt. OM din hund bara ljudar på prov – vad tror du då att du behöver träna på? Jo, att gå på prov. 😉 Och då menar jag inte riktiga prov utan göra ett upplägg med träningskompisarna som är så provlikt som möjligt och fundera över VAD det är i den situationen som din hund inte fixar, eftersom den ljudar? (Är du stel och konstig? Är hunden ovan vid att du belönar så lite? Hur van är den vid en provlik miljö? Vad har den för erfarenheter av en sådan miljö?) Och sedan träna så “vanligt” du kan i den miljön. Och tvärtom! När du tränar “vanligt”, kan du bete dig mer som du gör på prov, du kan rigga situationer som blir svårare och svårare MEN STEGVIS? Tänk dig en skala från 1-10 där 1 är “så här tränar du hemma med träningskompisarna”. Och 10 är “så här är det på prov”. Vad finns på steg 2-9? Du behöver identifiera gråskalorna kan man säga.

Men min unghund går jag rakt in och leker i den stela “provmiljön” som vi riggat. Går fot en lite bit, lägger en boll bakom henne, låter någon kasta framåt och skjuta, låter henne hämta bollen bakom och busar med den. Till exempel. Så som jag är i den situationen vill jag var på prov – men inom ramen för de regler som finns förstås. Jag kan vara glad, avslappnad, tillitsfull och förväntansfull fast någon ska bedöma mig – men jag har TRÄNAT på det. 😉

Ja, eftersom det här onlinewebinaret åtminstone var lite interaktivt så fick jag energi tillbaka från er som var med – TACK – och tankarna spann loss ännu mer. Kanske får det blir en uppföljning. 😉 Så länge kan ni som redan köpt webinaret såklart se det igen – och ni som inte sett det kan köpa det i efterhand här.

Och så vill jag tipsa om att den 8 november startar jag upp en ny Galenpannakurs online – för dig som har den där hunden med lite extra allt, kanske har den ljud också – läs mer och anmäl här. Vill du läsa mer om Galenpannahundarna så har jag skrivit lite förutom om dem här. 🙂