I mitt inlägg om stadga – sitt, sitt, sitt – skriver jag om vikten av att hunden ska kunna sätta sig och sitta kvar i alla möjliga situationer (oavsett om den är spaniel eller retriever – vill du inte ha sitt på din retriever när du blåser stopp så är ändå principen den samma, hunden ska vara som fastvuxen i marken).
Med Tassla började jag redan när hon varit hos mig några veckor med att leka fram ett snabbt sitt. Det ska sägas att det var inte särskilt svårt . :0) För det första Tassla erbjöd när vi hade lekt med kampflätan och jag snodde den var just ett sitt. Så det var ju bara att fånga det – det vill säga förstärka det. Jag belönade med att antingen omedelbart börja leka igen eller ge henne godis medan hon satt kvar.
Tassla.
Efter bara några repetitioner lade jag på visselsignalen – det vill säga stoppsignalen – som ska betyda “tvärnita och sätt dig”. Som vanligt börjar vi alltså med att ta fram ett beteende frivilligt för att sedan lägga på signalen samtidigt som hunden gör beteendet. Sedan flyttar vi bara signalen längre och längre bak – det vill säga så att den kommer innan hunden sätter sig och sedan ger vi signalen för att hunden ska sätta sig.
Dessutom började jag så fort jag kunde göra det lite svårare. Jag började ge signalen i olika svåra miljöer då vi var ute och promenerar. Då belönade jag ibland med att kasta godisbiten till henne och ibland med att gå fram och belöna henne medan hon satt. (Stora godisbitar är ett bra tips när man ska kasta).
Jag kastade också boll till henne i de här situationerna. En högintensiv belöning i ett energifyllt moment. Jag gillar att förstärka moment som ska ha hög energi med energirika belöningar, det hjälper till att förstärka hur jag vill att beteendet ska bli i slutändan – och vilken känsla jag vill att hunden ska ha.
Totte tränar på att sätta sig när leksaken försvinner.
Men som med allt så gäller det ju att tänka på balansen. Ja, jag vill att hunden ska tvärnita på en tiondelssekund och sätta sig när hon hör signalen – trots att hon just då är i den absolut mest intensiva jaktsituationen. Men sedan ska ju hunden gå över i stadga!
Som ni väl vet vid det här laget så är en del av vår träningsfilosofi att dela upp träningen i delar och att träna en sak i taget. Men förr eller senare så behöver ju delarna sättas ihop.
Tricket blir att parallellt med stoppsignalträningen (snabba stopp med många snabba belöningar) träna stadga. Och när hunden börjar bli riktig bra på att tvärnita och sätta sig snabbt så börjar jag kombinera det med stadgeträningen. Då kan till exempel ett träningspass se ut så här:
Vi tränar stadga med störningar. Hunden kan omvänt lockande (OL) och jag har överfört OL från godishand (film på när Tassla tränar självbehärskning som valp kan du se här nedan om du inte sett den redan) till leksak och andra störningar. Hunden får belöning för att den sitter kvar trots att jag både kastar leksaker och och godis runt den (nu har vi kommit en bit på vägen).
Efter några repetitioner går jag över till att träna stoppsignalen i stället. Jag släpper hunden fri så den får skutta iväg en bit och blåser signalen. Eftersom vi lärt in den som jag beskrivit ovan så stannar hunden och sätter sig. Då tar jag fram mitt OL igen. Först det allra enklaste, med godis i handen, medan jag går närmare hunden. När jag kommit fram till hunden och den fortfarande sitter stilla så får den godis.
Så fort hunden är med på noterna börjar jag minska det omvända lockandet. Det gör jag på två sätt parallellt. Jag minskar själva rörelsen så den till slut försvinner och jag väntar med att ta fram OL när hunden satt sig och belönar den för att den fortfarande sitter kvar trots att jag inte tagit fram OL.
Jenny och Sam tränar omvänt lockande.
När hunden kan sitta kvar utan hjälp kedjar jag ihop stoppsignalen med sitt kvar. Först belönar jag sitt kvar några gånger. Sedan går jag iväg, blåser stopp när hunden skuttar iväg, och belönar efter att hunden satt sig och suttit kvar x-antal sekunder. Jag laborerar med längden i sitt kvar. Den kan var alltifrån några sekunder till en halv minut.
Sedan är det bara att flytta ut hela momentet i svårare och svårare situationer. OCH jag fortsätter även att träna stopp och sitt kvar var för sig – med allt svårare störningar. Jag jobbar gärna med både små länkar och längre kedjor i hela hundens träningsliv även om hunden “kan” ett moment. En kedja är ju aldrig starkare än sin svagaste länk…
3 reaktioner på ”Stoppsignal och stadga – från full fart till stilla”
Pingback: Omvänt lockande - vår favorithjälp - Apportering till vardag och fest
Har du något tips på signal för “tvärnita och sätt dig”? Jag funderar på att helt enkelt säga sitt, men det kanske är för lamt? Jag ska inte använda hunden i jakt eller så då det bara är en sällskapshund men jag vill ändå få stopp på honom ibland. Kan jag vissla med munnen istället? Då finns det visserligen en risk för att jag inte får fram rätt ton men gör det något?
Celina! Använd den signal som passar dig bäst! Jag gissar att du kommer använda den i lägen då du behöver låta högt (för att nå igenom när en hund springer i full fart). “Stanna” om du inte redan har det, kan du ju tex använda om du vill att det ska betyda “stanna och sitt”, absolut vissla (gärna busvissla) tonen spelar nog mindre roll – det är snarare längden på visslingen och kraften i den. Att skrika “sitt” går ju men det är faktiskt lite svårt att ropa det ordet högt tycker jag… Men prova dig fram och ta det som är lätt för dig att ropa helt enkelt. Lycka till!